Kulturvärden och energikrav: En balansgång

När EU:s energiprestandadirektiv ska implementeras i svensk lag, kan kulturhistoriska byggnader hamna i en svår situation. En ny rapport från Lunds universitet, initierad av Riksantikvarieämbetet, visar att förvaltare av dessa byggnader ofta har svårt att uppfylla de energibesparingskrav som direktivet ställer. Detta kan leda till svårigheter att få nödvändig finansiering och stöd.

Rapporten föreslår att tydligare riktlinjer för varsam energirenovering samt mätbara sätt att värdera kulturvärden skulle kunna hjälpa Sverige att förena energikrav med bevarandet av kulturarvet. Med rätt kunskap kan värdefulla byggnader bli en resurs och en attraktiv investering i den gröna omställningen. – Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv, den måste ske tillsammans med det, säger hon.

Det är viktigt att notera att EPBD och EU:s taxonomi är två regelverk som styr hur byggnader ska energieffektiviseras och hur finansiering fördelas. EPBD kräver att byggnader når vissa energiprestandanivåer, vilket ökar behovet av energirenoveringar. Samtidigt bestämmer EU:s taxonomi vilka byggnader som kan klassas som hållbara och därmed få gröna finansieringsmöjligheter. – Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade, eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs, säger hon.

Rapporten påpekar att kulturvärden ofta inte inkluderas i de system som styr finansiering. Traditionellt byggnadsvårdande underhåll räknas inte som miljönytta, trots att det är avgörande för hållbar förvaltning. För att byggnader ska klassas som