Kritik mot nya strandskyddsreformer och dess potentiella konsekvenser
Publicerad juni 18, 2026
Publicerad juni 18, 2026

Giedre Jirvell, jur. kand. och expert inom mark- och miljörätt, uttrycker sina farhågor kring den nya strandskyddsreformen som presenterades den 1 juni. Reformen syftar till att förenkla byggnation nära vatten, men enligt Jirvell missar den målet och återinför det godtycke som 2009 års lagstiftning avsåg att eliminera.
Jirvell, som har företrätt många fastighetsägare i domstolar, påpekar att problemen inte ligger i lagtexten utan i myndigheternas strikta tolkningar. ”Den brygga som nekas idag nekas sällan för att lagen förbjuder den, utan för att myndigheterna tolkar reglerna strängare än vad som krävs. Utrymmet finns redan i lagen – det tillämpas bara inte,” säger hon.
Jirvell kritiserar den snedvridna rättstillämpningen som har uppstått under det senaste decenniet. ”Att myndigheterna har sneddrivit rättstillämpningen är något regeringen hade kunnat sätta ner foten mot för länge sedan. I stället river man nu upp hela systemet,” påpekar hon.
Reformen föreslår att beslut om strandskydd flyttas till kommunal nivå, vilket kan leda till osäkerhet. ”Nu vill den sittande regeringen återinföra exakt samma godtycke, fast mycket värre. Man flyttar besluten till kommunal nivå, där politikerna byts ut vart fjärde år och där översiktsplanen helt saknar bindande verkan,” säger hon.
Den nya utredningen föreslår även att strandskyddet ska ersättas av ett så kallat ”strandlov”. ”Det här är att sälja grisen i säcken. Strandskydd och bygglov är helt olika saker,” understryker Jirvell.
Hon påpekar att konsekvenserna av reformen kan leda till orättvis behandling av fastighetsägare. ”Jag som bor i ”rätt” kommun får dispens, och du som bor i ”fel” kommun får avslag på en identisk åtgärd. Det är olikbehandling, det är godtyckligt,” säger hon.
Trots sina kritiska synpunkter nämner Jirvell vissa förslag i reformen som positiva, såsom den förlängda fristen för ersättningsbyggnader. ”Den förlängda fristen för ersättningsbyggnader rättar en orimlighet,” menar hon.
Men hon varnar också för att preskriptionsregeln kan skapa nya problem. ”Inför man preskription för strandskydd men inte för biotopskydd särbehandlar man jämförbara skyddsformer,” påpekar Jirvell.
Utredningens huvudförslag om en ”fri” intresseavvägning där exploatering ges större tyngd ifrågasätts av Jirvell. ”En verklig intresseavvägning kräver att båda sidor vägs förutsättningslöst utifrån platsen,” säger hon.
Hon noterar att nuvarande lagar redan innehåller avvägningsregler, vilket gör reformen överflödig. ”Det här hade regeringen kunnat förtydliga i lagtexten och därmed lösa många av de absurda situationer som uppstår,” säger Jirvell.
Avslutningsvis påpekar Jirvell att den föreslagna reformen kan leda till en rättsosäker övergång. ”En brygga i samma vik kan beviljas i en kommun och nekas i grannkommunen,” varnar hon. ”Inskränker staten din äganderätt med ett nej, bör staten också betala. Annars bär den enskilde notan för ett allmänintresse.”