Rättssäkerheten hotad av nya strandskyddsreformer
Publicerad juni 18, 2026
Publicerad juni 18, 2026

Giedre Jirvell, jur. kand. och specialist inom mark- och miljörätt, har uttryckt oro kring Strandskyddsutredningens nya förslag som syftar till att underlätta byggande nära vatten. Jirvell hävdar att reformen inte adresserar de verkliga problemen, utan istället återinför det godtycke som tidigare avskaffades genom lagstiftning 2009, nu spritt över 290 kommuner.
För fastighetsägare i skärgården, där strandskyddet har stor påverkan, kan lättnader verka positiva. Men enligt Jirvell är det oftare myndigheternas tolkning av lagen som orsakar avslag.
– Den brygga som nekas idag nekas sällan för att lagen förbjuder den, utan för att myndigheterna tolkar reglerna strängare än vad som krävs, säger hon.
Den snedvridna rättstillämpningen är ett problem som Jirvell anser att regeringen borde ha åtgärdat tidigare.
– Att myndigheterna har sneddrivit rättstillämpningen är något regeringen hade kunnat sätta ner foten mot för länge sedan, säger hon.
En kommande reform, det skärpta tjänstemannaansvaret, anses vara ett steg i rätt riktning av Jirvell.
– Tjänstemannaansvaret är ett steg på vägen. Det som faktiskt behövs är att lagen förtydligas och justeras just där praxis har gått åt fel håll, säger hon.
Jirvell påpekar att reformen av 2009 infördes för att åtgärda orättvisor där olika kommuner tillämpade reglerna på olika sätt.
– Nu vill den sittande regeringen återinföra exakt samma godtycke, fast mycket värre, säger hon.
Konsekvenserna av att flytta besluten till kommunal nivå kan bli förödande.
– Jag som bor i ”rätt” kommun får dispens, och du som bor i ”fel” kommun får avslag på en identisk åtgärd, säger Jirvell, och pekar på risken för godtyckliga beslut.
Trots dessa negativa aspekter ser Jirvell även potentiella förbättringar i vissa av förslagen, såsom förlängda frister för ersättningsbyggnader.
– Att kompletteringsåtgärder nära huvudbyggnaden slipper tillstånd kallar hon rimligt.
Dock väcker det föreslagna preskriptionssystemet frågor om rättvisa.
– Inför man preskription för strandskydd men inte för biotopskydd särbehandlar man jämförbara skyddsformer, varnar hon.
Jirvell kritiserar utredningens centrala förslag om att ersätta specifika skäl för dispens med en fri intresseavvägning.
– Att i lag bestämma på förhand att den ena väger tyngre är en inbyggd motsägelse, säger hon.
Hon betonar att en avvägningsregel redan finns i miljöbalken, men att den inte tillämpas fullt ut av länsstyrelserna.
– Det här hade regeringen kunnat förtydliga i lagtexten och därmed lösa många av de absurda situationer som uppstår, säger Jirvell.
Med kommunen som huvudman riskerar systemet att förlora rättssäkerhet.
– En brygga i samma vik kan beviljas i en kommun och nekas i grannkommunen, säger Jirvell.
Utredningen lämnar också grundproblemet orört enligt Jirvell, där strandskyddet inte ger rätt till ersättning vid inskränkningar av markanvändningen.
– Inskränker staten din äganderätt med ett nej, bör staten också betala, säger hon.
Jirvell efterlyser istället riktade åtgärder för att rätta till bristerna i systemet.
– Laga det som faktiskt brister, säger hon, och argumenterar för att bevara det som fungerar, istället för att införa ett nytt system som riskerar att skapa mer godtycke.